Mad et Len och min kärlek för doftljus

IMG_2651-0.jpg

  
Jag har en stor kärlek för doftljus. Det är som ett beroende och jag har testat många. Allt från Ikeas (luktar, inte doftar, syntetisk gammal tant) till klassiker som Voluspa, Diptyque, Byredo med flera. Min nya favorit är den här. Bois d’ebene från Mad et Len. Den är himmelsk. Den fyller hela rummet, doftar mjukt men strävt på samma gång. Och det bästa är att doften sitter kvar. Jag är ganska snål med användningen, jag menar de kostar bisarrt mycket även om jag köpte just det här på rea, så det räcker att tända det en timme kanske och sedan är det bra. 

  
Jag minns ett radioprogram för några år sedan där en kille ringde in och berättade om chocken han fick då hans tjej berättade att hon köpt doftljus för femhundra spänn. Han var tvungen att få se kontoutdraget innan han insåg att hon inte drev med honom. Dyra doftljus har det för övrigt hela tiden rackats ned på. Elda upp pengarna liksom. Då måste man vara dum i huvudet. På ett sätt är det inget konstigt, heminredning är traditionellt kvinnligt och på samma sätt som kvinnor hånas för våra dyra handväskor hånas vi för doftljusen. Men för mig är det oväsentligt. Jag älskar dem och min nya kärlek har levererat sedan innan sommaren och det är mer än hälften av ljuset kvar. Därefter återanvänder jag förpackningen till förvaring. Det blir rätt billigt timpris, om man tänker efter.

Kommentera