Jämställdhet och jobbande

image

image

Jag på jobbet.

Det var ett tag sedan, minst sagt. Tidsbrist är anledningen och att hemmet och inredning inte varit i fokus. Annat har. Som mitt jobb.
För sedan knappt två månader tillbaka har jag ett nytt jobb och åker till Stockholm varje dag. Jag hade en längre tid känt att jag ville göra något annat, utvecklas mer, få vara mer kreativ än vad som var möjligt på min gamla arbetsplats. Jag trivdes himla bra där också men ibland räcker det inte.
Så, jag fick ett nytt jobb. Och sa upp mig. Och den här tiden har gett mig vissa insikter som jag på många sätt hade kunnat vara utan. Som att vi fortfarande är så ojämställda i det här landet att man blir mörkrädd. Och lite annat.
Min man pendlade till ett jobb ett tag. Det var ett bättre jobb än han hade innan, om man nu kan säga så. Han fick idel grattisrop, hurra och oj så kul. Jag fick då höra att jag ju fick dra det tunga lasset, han ”var säkert trött efter en lång dag” och vice versa. Idag jobbar han i stan igen, som en parentes.

Nu pendlar jag, och vet ni, reaktionerna har knappast varit desamma. Nej, det är fortfarande synd om A för ”han måste ju vara så trött när han får dra det tunga lasset med barnen” och ”du måste väl underlätta massor för honom när du väl är hemma”. Som kvinna har man rumpan bak hur man än vänder sig.
En annan reaktion är att det måste vara så himla urjobbigt för mig och för  vår familj. Hur orkar jag, hur går det, och oj så fruktansvärt J-O-B-B-I-G-T det måste vara. Det här måste väl vara något tillfälligt för jag kan ju knappast orka detta i längden. Eller?

Man blir rätt trött, även om jag faktiskt inte bryr mig så mycket. Men lite, ändå. För det finns inga robotar. Men det här är det bästa beslut jag tagit, faktiskt. Kidsen? Jo tack, de har en finfin pappa som klarar av det alldeles utmärkt att hämta och lämna dem den mesta tiden. Han kan laga mat, han kan tvätta och han kan snyta näsor. Faktiskt, tro det eller ej.

Nog om detta och till lite bilder, direkt från Instagram

image

I Aldes rum har det kommit en bollslinga. Jag föll till föga för hennes önskningar om färg och körde på guld, grönt och rosa. Och vitt och grått såklart. image

Utanför vårt hus i en av de rostiga krukorna. Ett träd med lite band i. Skrämmer slag på maken varje kväll då han släcker lamporna inne och ser skuggan av att någon tycks stå på trappan.

image

Äntligen! Bokförvaringen är löst och lagom till min trettioårsdag kom en Pilaster på plats.

 

 

 

Kommentera