Barn och bloggande

emmaingrid3

emmaingrid3

Det är inte helt lätt alltså, det där med barn och bloggande. Inte bara för att man aldrig får tid att göra det, och jag tycker ändå att det är himla roligt. Jag har också bloggat i någon form, på något sätt sedan nästan tio år tillbaka. Fast det är klart att då hette det inte blogg och då fattade jag inte storheten i det. Och nu, trots att jag hela dagarna sitter och jobbar med text och bild, skapar och faktiskt bestämmer hur hela härligheten ska se ut, så är bloggen inte alls tillnärmelsevis jobb. Bara nöje.

Men, det var ju det här med bloggande och barn. Jag har ingen aning om hur många, om ens någon, som läser min blogg. Den handlar mest om yta och inredning och mode och inspiration. Sådant som jag tycker är kul helt enkelt, för mitt eget höga nöjes skull. Förut bloggade jag friskt på om allt möjligt, inte så mycket i den här bloggen utan i tidigare varianter. Men nu känner jag mig nästan lite begränsad. Äh, jag vet inte.

emmaingrid2

För man vill inte hänga ut de små liven och samtidigt så består ens eget liv i princip bara av barn. Inte riktigt kanske, men ni förstår. Jag tycker ju att bloggandet är ett så bra sätt att spara minnen också, det där vardagliga som inte skrivs ner i någon årsbok (om jag nu haft någon). Men barnen är ju inte tillfrågade och det som förut var helt naturligt för mig börjar nu kännas som om jag iallafall måste tänka ett steg innan jag publicerar något.

Men situationer som den här, den här ovan. Det är ju verkligen vardagen och jag kommer ju aldrig att komma ihåg de där dagarna annars. Bilderna är inte tagna idag utan förra helgen tror jag och det var inget speciellt med dem. Jag som försökte dricka kaffe och Pinglan som, precis som alltid, vill vara på mig och precis där jag är. Min telefon med Babblarna, en hand runt hennes rygg så hon inte ska ramla ner och så dricka det där kaffet som nästan blivit kallt. Värmen av barnet, den där lilla känslan av frustration över att man aldrig-någonsin-får-vara-ifred-utom-på-toan-på-jobbet, men samtidigt bara vardag. Inget bubbel, ingen glamour, ingen prick över något i. Vardag. Vardag med en tjej på snart sexton månader och hennes syskon även fast de inte syntes på bilden. Som livet är.

emmaingrid1

Kommentera